"Jo, det är så att..."
"Att?" frågar Anders.
"Jo, jag har köpt en dockvagn..." Jag försöker låta som om det är första gången jag nämner ordet dockvagn för Anders. Att vi redan har tre hemma hoppas jag att han inte minns.
"Neeeej..." säger han långsamt, och sådär smärtsamt som bara han kan.
Jag lägger alldeles för mycket krut på svaret, det känner jag sen.
"Men det är jättefin, i vitt skinn, och jag fick den för bara 25 kr och så har den en jättesöt ficka och fina, fina stänkskärmar och det är bara lite i överkant på sufletten som måste sys och jag...hrm,barnen har ju faktiskt ingen vit förut och så bor vi ju så stor så det får ju plats och det är ju jättebra att ha flera för då kan ju vi ju en uppe och någon ute och det behöver inte bli bråk när barnen har vänner här och alla vill ha en vagn... Jag köpte förresten en ny DVD-film till dig, sa jag det?"
Skyldig, jag?!
Skönheten


