Strax före jul utspelar sig detta scenario:
Jag har, som de flesta dagar, lagat middagen klar och väntar på att Anders ska komma hem från jobbet. Klockan blir både fem och halv sex, och Anders, som slutar klockan fyra, har inte dykt upp ännu. Jag har en tendens att se de värsta händelseförlopp framför mig bara maken kommer hem tio minuter senare än vanligt, så den här eftermiddagen hinner jag gå från att vara en rädd och orolig liten fruga, till en riktigt aggressiv och förbannad surtant.
Jag ringer min kompis Lisa som just har fått barn. Jag måste få något annat att tänka på. När vi pratat en stund om supersöta Linnéa säger Lisa:
"Nejmen, nu kommer din man till oss". Jag blir skitförbannad!
1) Varför i helvete kan han inte ringa och TALA OM att han blir sen?! Sms, är det något helt främmande?!
2) Han får se Linnéabebisen innan jag fått göra det. Så orättvist!
"Shit, vad förbannad jag blir!" säger jag till Lisa innan vi lägger på. Strax därefter piper det till i min mobil.
"Försök att lugna ner dig nu. Du kommer INTE att bli gladare när A kommer hem. / Lisa"
Riktigt arg går jag hemma och laddar, och hoppas i hemlighet att det är något riktigt, riktigt dumt som A gjort, så jag kan få tömma ur all min ilska, som egentligen har hela sin rot i rädsla för att det hänt A något.
Det slår i kyrkporten och jag stormar ut i tvättstugan/hallen.
"Och hur svårt är det att ringa?! Jag blir så jävla, jävla orolig..."
Dramaqueen som jag är, går jag med de orden tillbaka till köket och surar, samtidigt som jag är sjukt nyfiken på vad det är jag INTE kommer att bli gladare av. Eftermiddagen går mot kväll innan A törs ge sig in på DET ämnet.
"Jo, jag köpte en grej" säger han, och jag hör på hans sätt att säga det, att han bara inte vet att jag inte kommer att gilla "grejen" utan att han själv är jäkligt tveksam på om det var en så strålande idé.
"Grejen" visar sig vara en sjuuuuukt ful takfläkt (förlåt Lisa!;) ). Vi har länge letat efter en takfläkt. Vi bara MÅSTE ha en som kan trycka ner varmluften från taket och föra den upp i vårt sovrum. Att elda i kaminen för att värma taket känns lite... lurigt... Men den här...tingesten...tänker jag inte ens hänga upp i lekstugan. Det är som att slungas tjugo år tillbaka i tiden, till min pappas kontor med plastblommor och pappmuggar.
"Ok, den kanske inte är vad vi tittat på" säger A, "men den kostar bara 299:-. Takfläktar är svindyra, och vi har inte hittat någon som vi gillar under 1 000 spänn. Det här är vad man får om man inte vill betala ett helt studiebidrag från Högskolan Dalarna".
"Var har du köpt den?" frågar jag surt. "På Rusta, eller?!"
"Mmm..."mumlar A. "På Rusta..."
"Aldrig i livet! Över min döda kropp! Jag betalar hellre 3000:- för en SNYGG takfläkt, än hänger upp en billig SKITFUL! Jag vägrar. Aldrig i livet!"
"Men man kanske kan montera bort lampan..." tänker A högt.
"Och vad fan ska du göra med guldkedjan då?!" Det är nog det allra fulaste på hela fläkten. En sådan där åttiotalsguldkedja som hänger ner med en liten knopp i, som man drar i för att reglera varvtalen...
I tysthet bestäms det att takfläkten inte kommer att flytta in hos oss. Den står ouppackad (ja, jag baserade mitt hat ENBART på bilden på utsidan) i hallen i 29 dagar, och med en dag kvar på det öppna köpet, lommar A iväg med den under armen.
Pjuh, ordningen återställd.
Så igår försöker A igen. Han kommer hem, dock ANNONSERAT sen (måste klargöra det här; min man har full rörelsefrihet, men hans stackars nervklena fru vill veta om hon ska vänta på ett samtal från akuten eller inte!) med en takfläkt under armen.
En FIN takfläkt. En i borstat stål, utan lampa och utan guldkedja! En takfläkt anno 2008! Han tittar på sin fru lite vaksamt, hon har ju trots allt varit väldigt skeptisk till hela den här fläkthistorien, så ett gillande kan bli svårt.
"Snygg!" säger jag medvetet nonchalant, och jag ser hur en känsla av frid sprider sig i A:s kropp! Jakten på den perfekta fläkten är över.
"Vad kostade den?" frågar jag sen.
"299:-" svarar Anders skrattande!
Trust your wife, and you'll end up happy!
Bild kommer vid tillfälle!
Thursday, January 24, 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment