Kärlek och påskpynt

Min man gör så sjukt gott kaffe... Allt är perfekt: sötman, mjölkigheten, värmen... (ja, jag är en av de där amatörerna som fortfarande dricker bryggkaffe med både mjölk och socker!) Jag har verkligen försökt åstadkomma samma mirakel; mer mjölk, mindre mjölk, mindre socker, mer socker... Ja, ni fattar...
Igår uppdagades hemligheten; han blandar i chokladsås i kaffet till sin fru!
Är inte det kärlek, så säg?!

Jag gillar inte pynt... Ser inte någon mening med varken jul- eller påskpynt. Ett himla sjå för att få upp skräpet i några dagar, och oftast är vi bortresta flera av dagarna. Jag tycker inte heller att det är så snyggt att ha tomtar och kycklingar i varje hörn.
Men... Nu har vi ju två små knoddar i det här huset. Då får man kompromissa. I julas fick de fria händer med julkartongen (som av någon märklig anledning är till bredden fylld med tomtar i porslin, ull, plast och alla material du kan tänka dig). De pyntade uppe på sitt rum, och det blev så fint, så fint! En bra kompromiss, tycker jag!
Till påsken har jag kompromissat med påskriset. Det får ni se om några dagar. Nu ska ni få se ett annat påskpynt som jag faktiskt gillar!



Nu har påskliljorna dessutom slagit ut, och är precis hur fina som helst på vardagsrumsbordet!
Vardagsrumsbord, ja... Jag har sett ett sjukt snyggt på Ta Till Vara som jag drömmer om på nätterna... Men med aktuell ekonomi kan jag tänka mig att jag blir ensamstående bordsägare om jag skulle köpa det... Men ack, vad jag önskar...