Idag skulle vi hitta taklampor till vårt sovrum och virke till ett trappräcke... Kammade noll kan man säga... Istället blev det klirr från Systembolaget, Polarn och Pyret och Karls Kaffe. När vi väl hamnade på Coop för att handla inför morgondagens kräftskiva kom överflödet över mig. Tittade på Anders med hundögon medan vi pantade och fick honom att trycka på biståndsknappen. Vilka fiiiiina människor vi är! A gick med på att skänka det som blev från ölburkarna. Eftersom vi är småbarnsfamilj så blev gåvan inte sådär enorm direkt, typ 5 spänn... Fast vad gör det - huvudsaken är ju att vi tryckte... Sen att A själv tog panten från de x antal flaskor med mineralvatten som vi hinkat i oss, närmare 70 spänn, försökte jag blunda för...
Anders har en förmåga att fasta i diverse projekt. Det senaste är hushållselsfällan... Sätter jag på en kastrull med vatten på spisen kommer han rusande; " Oooohhhohh, nejnejnej... Veeeet du inte att det är dubbelt så dyrt att koka vatten på spisen mot vattenkokaren?!"
Härom dagen när jag försökte snika åt mig en snabbdusch kom han krypande och försökte kamouflera sitt uppdrag med massage. "Tänkte du duscha älskling?" "Ska du inte ta ett skööööönt, skööööönt bad?!" Jag anade oråd eftersom vi var störtsena till en träff. Tillslut erkänner han att han tagit reda på att det är dyrare att duscha i 15 minuter, än att tappa upp ett bad...
Idag fick han dock ett nytt uppdrag. HITTA DE BÄSTA KRÄFTORNA!
Den som tror att det är ett litet, oansenligt uppdrag har fel,fel,fel! Detta är dödsviktigt! A riggade med Aftonblandets test på ett tjugotal olika kräftor. Sen gick han länge och väl mellan frysdiskarna på Coop. Rätt som det var dök han ner med snoken i tidningsurklippet, rynkade på näsan och släppte snabbt det packet han just greppat. Efter mycket om och men har han ääääääntligen kunnat välja en sort, och friden är funnen... Trodde jag...
I bilen ut från Coops parkering säger han: "Tänk nu efter om det är något du glömt köpa, för nu åker vi ju till ICA".
Ju? Jaha...
"Ja, alltså, jag måste kolla vilka kräftor dom har".
Aha...
Jag stannade kvar med ungarna i bilen på ICA. Inte fan tänker jag släpa in dem på femtioelfte stället idag för att stå vid en svinkall frysdisk och se på när Anders tar, släpper, rynkar på näsan...
Tiden gick, tio minuter, tjugo minuter... Bilen började bli spyvarm. Så äääääntligen kommer han ut.
"Jag vette fan alltså" säger han. "Så jävla svårt"
Jag orkar bara inte prata mer om kräftor idag... Svea börjar grina, thank God!
Klockan har blivit halv sju innan vi är hemma, ungarna är griniga, trötta och hungriga. Den ena skriker öronbedövande, den andra gråter hysteriskt... Jag behöver assistans och ser mig omkring efter A. Han står utanför bilen med nosen i kräftrecensionen om muttrar "´jaaa, hur fan ska man veta..."
No comments:
Post a Comment