Följer ni med?

Följer ni med mig hit?
www.livetenligtlycke.blogspot.com

Även den vackraste saga har ett slut...

Blivande präst?

Lukas tänkte högt i soffan ikväll:

Gamla människor längtar efter att dö, för de är trötta och vill i stället bli mjuka, avslappnade och ett med jorden!

Amen!

Min sötnos tänker...

Ikväll när Lukas låg i sängen för att sova, låg han och vred sig fram och tillbaka. Så säger han med en suck:
- Det är hopplöst det här...
- Vad menar du då? frågar jag
- Det är med giftet...
Gift? Jag förstår inte, så jag frågar vad han menar.
- Jamen, säger han, och man hör hur komplicerat han tycker att det är. - Jag tycker ju om Ellen och Saga, Ellen OCH Saga... Jag kan inte välja...
- Men vännen, du behöver inte välja, svarar jag.
Han lycer upp och frågar: - Hur menar du då?
- Jo, det är många, många år kvar tills du är vuxen och ska gifta dig, så du kan tycka om både Saga och Ellen nu, och leka med båda utan att välja.
Lukas funderar en stund, sen fortsätter han:
- Ellen säger att det finns ett land där man kan gifta sig med två flickor. VIlken land är det mamma?
Oh, jag tänker efter... Ett land där polygami är tillåtet...
- Iran, drar jag till med bara för att ha ett svar.
Lukas ser mig djupt i ögonen, sen säger han:
- Mamma, kan vi inte flytta till Iran nån dag?

Dopdikter

Jag har tjatat mig till att få skriva en dikt till söt-Annies dop.;) Liselott kontrade med att jag måste läsa upp den. Huu... Jag kommer att göra det, om än med mycket skakig röst!

Här är några av de dopdikter jag skrivit. Jag är dålig på att spara dikter som jag skickar iväg... Borde bli bättre på det...


Vendelas dikt

En bit av himlen
ligger i min famn.
Jag kysser din panna
och viskar ditt namn.
Vendela, ett stjärnebloss
tack för att just du
ville komma till oss!
Tack för dina visa ögon
din hand på min arm
för din rosenknoppsmun
och din kind så varm.
En bit av himlen
ett stjärnebloss
tack Vendela
för att du kom till oss!

(c) Lycke

******************************************

Alberts dikt

Mitt hjärta visste vad som saknades
När jag längtade dig
Din värme, din känslighet
Du är en pusselbit till mig

Ett hål har blivit fyllt
Jag har hittat den bit som låg gömd
Min djupa längtan suckar lättat
Den har blivit lycklig, men inte glömd

Underbart är att veta
Att du har hittat hem
Så länge jag längtat och väntat
På just dig
Älskade vän

För dig kan inget hållas hemligt
Du har gåvan att se inuti
Denna under känslighet gör mig
Till den vackraste en mamma kan bli

Du har passion för människor
Du utstrålar vördnad för livet
Du bär en stor hemlighet
I stjärnorna står det skrivet

Underbart är att veta
Att du har hittat hem
Så länge jag längtat och väntat
På dig, Albert
Älskade vän
(c) Lycke

************************************************

Elmers dikt

Nära, nära, din andning är min.
Mitt liv, mitt hjärta, min själ är din.
En kamp har förvandlats till poesi,
tänk hur fullkomligt allt kunde bli.
Din värme, din envishet, allt blir en del,
av den familj som nu blivit hel.
Du ingår i ett för evigt vi,
vilken underbar resa vårt liv kommer bli.
Välkommen Elmer,
välkommen hem!
Som vi längtat efter dig,
älskade vän.
(c) Lycke

Om du visste, mitt barn...

Once upon a time skrev jag mycket dikt. Nu har jag inte gjort det på ett tag, jag har liksom inte formuleringarna inom mig. Jag skriver förvisso en del på beställning, men då har man oftast en historia att utgå ifrån... Det är lite lättare då, för då är det inte mina känslor, men det är ändå ärofyllt att få skriva till bröllop och dop!

Ni kan få smaka på en dikt jag skrev till Lukas första sommaren i huset. Kanske blir det en diktblogg snart av detta! ;)

Vi andas i takt där vi går
träden viskar värme
Jag stryker lätt över ditt hår
nu kan vi inte vara närmre

Jag känner dina tankar
du behöver inte tala
här leker våra själar tillsammans
flyger lätt som sommarens svala

Om du visste, mitt barn
hur stort det är i mig
att jag får gå bredvid
och älska dig!
(c) Lycke

Dammsugare

Tydligen så har den här bloggen blivit en "mina barn har sagt" blogg, men eftersom inredningssidan ligger i frysen, så bjuder jag på det¨.

Imorse hände något som fick mitt hjärta att bli alldeles varm, och i bilen på väg till skolan kom jag på att jag glömt att berömma hundra tusen gånger för det fina tilltaget. Dum, dum, stressad mamma!
Det som hände var följande:
Lukas kommer in i köket med sina stövlar på. Sätter sig på golvet och suckar: "Åh, sand..." varpå han häller ut hela sandtaget som funnits i skon på golvet.
"Men..." säger jag "inte sand i köket, pappa har ju städat".
Morgonstressad som jag är trummar jag vidare med mina måsten, och nästa gång jag tittar in i köket är stunden då mitt hjärta svämmar över. Allra underbaraste Lukas har gått och hittat dammsugaren i klädrummet vi har vid hallen och burit den med sig därifrån in i köket, dragit ut sladden och ska dammsuga upp sanden efter sig.
"Mamma, kan du hjälpa mig att starta? Jag tänkte dammsuga upp sanden" säger han som om det vore det naturligaste i världen att en fyraåring tänker på att dammsuga upp stövelsand efter sig...

Ibland undrar jag vad jag ahr gjort för att förtjäna mina underbara ungar... Något rätt har det blivit bland alla fel i alla fall...